Detektivarbete på hög nivå

Jag har varit i templet i Stockholm ett par dagar. Det är alltid lika underbart att komma dit. Templet är en plats där lugnet råder. Där är det alltid stilla. Det är alltid tyst.

Det är så skönt med tystnaden. I tystnaden kan jag höra vad himmelske Fader vill säga mig. Hans röst slipper ta sig igenom bruset av världen. Rösten har fritt spelrum och jag kan höra den. Den är inte alltid helt tydlig men den är där och det ger mig frid i hjärtat. Bönen har inget tak att ta sig igenom för mottagaren av bönen är på plats. Jag känner det så tydligt. Han är där och hör min bön.

Jag älskar att komma till templet. Här kan jag slappna av och jag behöver inte oroa mig för någonting. Barnen har barnvakt och jag har ingen middag som måste lagas just nu eller ett hus som ska städas. Jag är i templet och där är tiden min egen. Jag kan tänka på saker som är viktiga för mig och som jag känner att jag behöver vägledning i samtidigt som jag gör arbete för någon annan. Det är det ultimata tjänandet.

Att ”gå igenom” för någon annan är en fantastisk upplevelse. Namnet man har fått är en anonym person för mig men hon har en historia. Jag vet inte vad hennes berättelse är men jag vet att hon är någons släkting och genom mitt arbete kommer de att förenas i evigheten. Familjen får en ny medlem i himlen. Att vara frälsare på Sions berg är fantastiskt och jag får en liten minikänsla av vad det är Kristus har gjort för mig. Visst är det underbart?

Förutom att jag hör Herrens röst och får tjäna någon annan så får jag även leka detektiv. Jag letar svar i symbolikens värld som är templet. I stort sett allt som händer i templet är symbolik för något annat och det är en av de bästa känslorna jag vet när jag är där och plötsligt känns det som att allt stannar en liten stund för jag kom på något. En aha-upplevelse. Ännu en pusselbit på plats. Ännu en pusselbit i det stora fantastiska som är evangeliet. Jag älskar det!

Jag längtar efter nästa gång jag har möjlighet att besöka templet. Jag hoppas det blir snart.