FRID

I går tänkte jag mycket på ordet FRID. Det var en minst sagt stressig dag igår och då försökte jag att i alla fall ha ordet i sinnet även om inte kroppen kunde anamma det. Att känna frid för mig är att jag är helt lugn. Det innebär att jag inte känner mig jagad, jag kan tänka klara tankar och att jag har ingen stresskänsla i kroppen. Har jag frid kan jag trots mycket att göra eller plötsliga situationer känna mig lugn.

Att känna frid är säkert ett mål som vi alla har. Vi vill känna friden i vårt hjärta och ha Anden närvarande i våra liv hela tiden. Det svåra är att lyckas ha känslan när det händer så mycket omkring oss hela tiden. Vanliga dagar då allt rullar på som det ska kan man känna den stundvis och då är man nöjd och glad. Man klarar av att hantera dagens händelser med fattning. I alla fall nästan varje gång. Men när den där dagen då allt går fel dyker upp då är det svårt. Väldigt svårt och det var det jag kände igår. Jag kunde inte finna min lugna plats som finns inom mig någonstans. Platsen där vattnet porlar i bäcken, solen skiner, blommorna blommar vacker i alla regnbågens färger runt omkring mig där jag sitter i skuggan och bara njuter. Den platsen fanns inte igår. Den gick inte att hitta. Och jag sökte febrilt men istället dök en ny jobbig situation upp som jag var tvungen att lösa. Jag var tvungen att tänka snabbt trots att hjärnan var som klister. Det gick i ett hela dagen och sen på kvällen också.

När jag till slut landade i soffan sent på kvällen så satt jag och funderade på detta. Hade jag misslyckats eftersom jag inte kunde känna Anden i stressen? Var det mitt fel att det kändes så? Kunde jag ha gjort något annorlunda? Och jag kom fram till: att säkert kunde jag ha gjort saker annorlunda men nu gjorde jag inte det utan jag löste det på det sätt som jag kom på just då och det fungerade. Och jag kom fram till att jag ju trots allt hade försökt känna frid. Jag hade en önskan om frid i mitt hjärta mitt upp i all stress och det på ett sätt var kanske att känna Anden. Jag hade tanken vid medvetande i mitt sinne vilket ju innebär att jag bearbetade mig själv samtidigt som jag stressade vidare. Hade jag inte tänkt tanken så hade dagen förmodligen varit ännu värre än den var.

Jag har av erfarenhet lärt mig att det finns tillfällen då vi inte är kapabla att känna Anden men Anden är där. Anden finns hos oss men på grund av omständigheterna kan vi inte vara mottagliga. Kristus går vid vår sida hela tiden men det är inte alltid som vi är medvetna om det för att vi är så upptagna med att göra saker rätt och snabbt. Igår var jag medveten om Hans närvaro men jag kunde inte ta emot Hans hjälp för jag var för stressad. Min hand räckte inte fram till hans för min hand var upptagen med att sätta in barn i bilen, köra barnvagnen, hålla lappen med allt jag skulle göra skrivet på och den var upptagen med att hantera dagen. Och den gjorde ett bra jobb.

I uppslagsdelen i 3 i 1 står det så här om frid: ”I skrifterna betyder frid det inre lugn och den tillförsikt som föds av den Ande som Gud skänker sina trofasta heliga. ” Jag känner att jag trots allt lyckades med det går. I liten skala. Jag är nöjd!

”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.” Johannes 14:27