Ord och inga visor

Nu när Generalkonferansnummret av Liahona äntligen har kommit försöker jag att läsa två tal om dagen. Helst på förmiddagen om det går.

I dag har jag läst de två första talen som är av President Boyd K. Packer och Julie B. Beck Hjälpföreningens president. President Packer talar om Prästadömets kraft och syster Beck talar om hur vi kvinnor vet att vi har lyckats.

Båda talen är starka tal och rakt på sak. Det är ord och inga visor kan man säga. När jag läste President Packers tal kände jag en stor tacksamhet till prästadömet men framför allt förstod jag storheten och makten i den kraft som ligger i prästadömet. Syster Becks tal fick jag läsa två gånger för första gången kände jag mig nedstämd och förstod att jag måste ha läst talet fel. Det hade jag. Känslan efter andra gången var mycket trevligare.

Det som för mig mest stod ut i President Packers tal var detta:

”Ni får prästadömets kraft direkt från Herren för att beskydda ert hem. Det kommer tillfällen då det enda som står som en sköld mellan er familj och motståndarens angrepp är den kraften.”

Det fick mig att verkligen förstå vilken ofantlig styrka det ligger i prästadömet. När vi inte har något annat kvar att stå emot med, när inget annat längre kan skydda oss så har vi prästadömet som kan vara som en mur mot den onde. Men för att detta ska vara möjligt så måste vi måna om prästadömet i vårt hem. Vi måste hjälpa våra män. Kallar inte vår man till bön så ber vi honom göra det. Tycker han att det är svårt att leda hemafton så gör vi det. För gör vi de sakerna så stärks han och vi kan ta del av de välsignelser som prästadömet ger oss. Visst är det bättre än att gå och känna att männen inte tar sitt ansvar. Gör inte vi vår del så tar inte vi heller vårt ansvar och då blir det inte mycket gjort. Vi får hedra våra män genom att hälpa dem.

Julie B. Beck talar direkt till oss kvinnor. Hon talar om vad det innebär att vara en god kvinna. Och nu börjar alla kvinnor skruva på sig och genast känner vi oss otillräckliga och fasar inför vad det är hon ska säga och framför allt vad det är vi kommer behöva göra för att bli bättre. Har jag rätt?

Men hon börjar med att säga: ”En god kvinna vet att hon inte har nog med tid, energi eller möjlighet att ta hand om alla människor eller göra alla de värdiga saker hennes hjärta längtar efter.” Där sätter hon tonen känner jag. Vi ska inte ha för höga krav på oss. Vi kan inte göra allt. Det är inte fysiskt möjligt. Visst känns det bra att veta? Det tycker jag i alla fall.

För att vi ska veta i vilken ordning vi ska göra saker, vem vi ska hjälpa, hur vi ska ta hand om våra barn och vårt hem behöver vi träna på att ta del av personlig uppenbarelse. Om vi ska kunna motstå alla tankar om otillräcklighet gör vi oss själva en tjänst om vi vänder oss till Herren och frågar Honom vad vi ska göra. Min svärmor är mitt exempel när det kommer till detta. Hon frågar varje morgon vad hon ska göra idag. Vad är viktigast och hon känner att hon alltid får svar. Jag har hört fantastiska berättelser om detta varav en är min favorit. Hon ber och frågar om hon ska prioritera bakning idag varpå Herren svarar henne: ”Gå ut och ta hand om trädgården för sedan kommer regnet.” Min svärmor tittar ut mot en klarblå oktober eller var det novemberhimmel och förstår ingenting men gör som hon blir tillsagd. Hon går ut och avslutar höststädningen och när hon går in för att ta tag i bakningen öppnar himlen sig och regnet öser ner. Frasen ”För sedan kommer regnet” är något jag säger ofta för att påminna mig själv om att följa maningar, uppenbarelser.

Syster Beck säger: ”Förmågan att kvalificera sig för, ta emot och handla efter personlig uppenbarelse är den absolut viktigaste färdighet man kan skaffa sig i livet:” och ”Uppenbarelse kan komma timme för timme och stund för stund när vi gör det som är rätt” Det är fantastiskt tycker jag. Fantastiskt att vi kan få Herrens hjälp direkt i den stund som vi behöver den. Han kan tala om hur vi ska agera i en viss situation. Jag kan inte låta bli att undra varför jag inte ”utnyttjar” den förmånen mer än jag gör. Jag tror jag får ta och bli bättre på det helt enkelt.

Syster Beck talar också om för oss hur vi ska vara. Känns bra tycker jag för då behöver jag inte fundera så mycket mer på det själv. För det är ju något vi kvinnor kan lägga många timmar på att fundera på. I alla fall gör jag det.

”Kvinnor ska vara kvinnor och inte spädbarn som ständigt kräver uppmärksamhet och tillrättavisning. Jag vet att vi vill bli uppskattade, men om vi inte får all den uppskattning vi tycker vi förtjänar vad spelar det för roll? Vi vet att Herren har lagt höga stora ansvar på oss, och det finns ingen önskan eller längtan som Herren lagt i våra hjärtan i rättfärdighet som inte kommer att förverkligas, och det största goda vi kan göra för oss själva och andra är att förfina och utveckla oss i allt som är gott och förädlande så att vi kvalificerar oss för dessa ansvar.” Ord och inga visor som sagt men klart och tydligt. Det tycker jag känns bra men jag vet inte om jag tycker det känns lätt. Men det känns bra att ha ett löfte om att det vi önskar kommer att gå i uppfyllelse om vi försöker.

Men det absolut bästa kommer förstås på slutet som alltid. Hon är snäll nog att tala om för oss när vi gör ett gott arbete. Detta är ju det i alla fall jag allt som oftast går och tänker på. Har jag gjort tillräckligt? Är det något annat jag borde ha gjort idag eller skulle jag ha gjort det där annorlunda. Det är utmattande.

Hon säger (taget ur Predika mitt evangelium) att vi gör ett gott arbete när:
· Vi utvecklar Jesu Krisit egenskaper coh strävar efter att noggrant lyda hans evangelium.
· Vi gör väl ifrån oss när vi strävar efter att förbättra oss själva och göra vårt bästa.
· Vi gör väl ifrån oss när vi ökar vår tro och personliga rättfärdighet, stärker familjen och
hemmet.
· Vi gör väl ifrån oss när vi söker upp och hjälper de behövande.
· Vi vet att vi lyckas om vi lever så att vi kvalifiverar oss för, tar emot och vet hur vi ska
följa Anden.

Notera att hon inte säger: Vi gör väl ifrån oss när vi tvättat fyra maskiner med tvätt, diskat all disk, städat tills huset är kliniskt rent, tränat två träningspass mot en perfekt kropp och dessutom haft tålamod gentemot alla hela dagen.

Vi lyckas när vi har Kristus i centrum hela tiden, konstant och alltid.

Jag vet inte om jag känner att allt känns solklart nu men det känns väldigt bra att ha en mall för vad som är rätt och vad jag som kvinna ska göra och förvänta mig av mig själv.